Mörkblålila färg. Bärig, multen doft med inslag av mörka frukter, rökt skinka och bacon. Svartfruktig, sträv, vresig smak med inslag av viol och svarta vinbär. Rejält svårdrucken nu med viss eldighet och enorm kraft. Bör lagras länge.
Torrontes dricker vi inte så ofta; och än mer sällan i ekad skrud. Så när vi provar den här höghöjdsodlade och ekfatslagrade varianten har vi så att säga inga direkta referensramar att utgå ifrån. Vi får direkta associationer till Pukka Lemon, Ginger & Manuka Honey utblandat med rosenvatten. Vinet är kralligt nog för att stå upp mot örtmarinerad kyckling med mangosås. Det närmaste vi kommer på som jämförelse i den här lite oljigt viskösa stilen är Bordeaux. Eken är möjligen lite väl framträdande i sin pepprighet för att vi ska fundera på återköp, men citrussyrorna gör det både läskande och matvänligt på samma gång.