| |
Höst och gryttider gör att vi rotar fram lite robustare saker ur källaren. Initialt är det en hel klase kvisttomater, kakao, julkryddor och chokladtryffel. Eukalyptus, kaffe, balsamico, björnbär och körsbär följer. Visst anar vi både ek och alkohol (14,5%) men allt känns integrerat och komplext. Vinet är ordentligt utvecklat såklart men det är ingen fara på taket ännu. Det är väldigt gott just nu.
|
Moget från starkt år i utvecklad men inte överutvecklad stil. Murrigt av läder, höstlöv och tobak. Frukten är torkad åt korinter och plommon. Rejäl grillkolssvärta. Gott och imponerande med tanke på åldern. Ytterligare lagring känns inte nödvändigt.
|
Tät, röd färg med tegelkant. Utvecklad, nyanserad doft med lakrits, peppar, mintchoklad, ceder, läder och häst mot en djupt blåfruktig botten. Smaken är utvecklad i ekig, småtung och söt stil med russin, choklad, höstlöv och sälta. Drickfärdig och småkomplex smak där ek och alkohol tar lite för stor plats (vilket säkert kan tilltala många).
|
Rödlila färg. Bärig, lite charkköttig doft med blåbär och björnbär. Smaken ger småsöt frukt med godistoner i mjuk, rättfram och lite eldig stil. Lättklunkat och hyggligt fräsch med jordgubbar och röda äpplen som mest framträdande markörer. Gott i all enkelhet och lättglömt.
|
Urtypiskt från sval årgång med svarta vinbär, kokta rotfrukter, kaffe, grafit och rostad ek. Gott om syra och tanniner men lite svag stoppning för långlagring. Klassiskt och gott redan nu efter rejäl luftning.
|
Utvecklad smak mot mandelkubb, arrak och pomerans. En rejäl dos popcornrökighet, mineral och såklart hög syra. Maffigt och gott såklart även om en viss mättnad har infunnit sig. Våra smaklökar söker sig hellre till lite lättare doningar nu för tiden och ekebitterheten i eftersmaken upplevs faktiskt smått störande.
|
Mineral och stenfrukt om vartannat med god syra och lite yllig fetma som stadgar upp. Ren, snygg smak med hygglig längd. Jättegott utan att vara särskilt komplext eller intressant.
|
Tjeckisk müller thürgau. Orangevin light. Skalmacererat tre dagar. Minimal intervention. En rejäl volatil twist inleder; äppelcidervinäger och rabarber. Det här är inte för alla skulle man kunna säga. För oss som gillar och dricker vidare går associationerna till champagne utan bubblor. Det är bokna äpplen, kakao, arrak och honung. I munnen knastertorrt. Lite kalkig mineral i efterhänget.
|
En härligt blommig och druvig skapelse. Mycket gott i alla enkelhet.
|
Läskande och bra bruksriesling. Mineral och vita blommor i pigg skrud. En riktig juwel så att säga.
|
Nyligen provat och upplevelsen är liknande. Det som skiljer är att vi denna gång uppfattar en liten men tydlig sötma i smaken. Inget som stör men annorlunda. En naturlig, brettig känsla är också nytt vilket adderar intresse. Annars en lätt och saftig munkänsla men ändå välstrukturerat genom läskande syror och närvarande tanniner. Vi hittar en bärighet som pendlar mellan det röda och det blå. Vi landar mer i blåbär än i hallon även om båda är framträdande. Lite kvistar och blad från bären är också närvarande. Småkryddigt och -örtigt genom salvia och svartpeppar men den mjuka, fräscha fruktigheten står ändå i centrum.
|
Otroligt nyansrik smak med koncentration och längd. Apelsin, aprikospaj, äppelmust, ingefära, hjortron, mandelmassa, knäck, havssälta och botrytis. Inget att klaga på här och det känns som om de flesta pusselbitar har fallit på plats. Stort.
|
Ung, blåbärig, saftig och fräsch smak med god underliggande struktur. Blåbär, örter, svarta vinbär, grafit ger typicitet om än förpackat i en intressant, personlig kostym. Drick eller spara några år. Löjligt gott.
|
Mjuk, balanserad smak med stabil struktur i syrlig och fräsch stil. Löjligt gott med sötmogen frukt, syrliga körsbär, lakrits och tobak. Oavsett om man inte faller pladask för den välpolerade stilen är det omöjligt att inte gilla vinet.
|
Helt len och mjuk smak i torr, djupt fruktig stil. Oerhört balanserat och av tidens tand polerat med viss reservation för alkoholhetta i avslutet. Integrerad ek som med tid kommer att smälta in ännu bättre. Mörk frukt, jord och mineralsälta. Kan finnas anledningar att spara längre men visst är vinet supergott och drickvänligt redan nu.
|
Perfekt utvecklad i torr, stenig stil med krämig frukt, honungstoner, diesel och mineral. Bra längd och fortfarande fräsch. Riktigt gott.
|
Tung, djupt fruktig smak i fyllig, småsöt stil med bra ös i alkoholen och rejäl fatkaraktär. Inte mycket druv- eller ursprungskaraktär kvar men bland kokos och vanilj hittar vin plommon, björnbär, svartpeppar och en smårökig fläskton. Bra till rustika och feta pastagratängen men väldigt klumpig på egen hand.
|
Mineralstinn och citrussyrlig nog att förväxlas med en bättre Chablis Premier cru. Mineralen är kalkig och frukten krämig. Något grönt dyker upp också - gurkskal eller ärtskott kanske? Viss utveckling med rund känsla. Ett ruskigt bra vin med lång eftersmak och överlägset det bästa vi har druckit från producenten och appellationen.
|
Ett vackert utvecklat vin med sandiga tanniner och superfräschör. Ytterst terroirdrivet och naturligt med rostiga spikar, krossade stenar, blodigt kött, snyggt ackompanjerade av rosenblad och mosade hallon. Drick eller spara längre för en stor upplevelse.
|
Krämig frukt som andas varmt klimat. Vi får en något animalisk smak med svärta, kakao, korinter och burktomat. Kryddigheten påminner om viner från Priorat med kryddnejlika, mynta och kokos. Mjuka tanniner och acceptabel syra gör att vinet känns något fräschare. Helt klart bättre med ganska lång luftning men ändå en smakprofil som vi inte faller helt för.
|
Druvtypisk i aromatiken med parfymerade övertoner, körsbärsbärighet och sandelträ. I stilen otroligt lätt och frisk varför notaterna blir knapphändiga - flaskan går åt. Här får det nog bli påfyllning, det här var gott.
|
Ett enkelt men gott rödpang. Det är körsbär (såklart) och koltablett, och en skvätt vaniljyoughurt i avslutet. Det är ingenting ämnat för djupare analys, men det gör sitt jobb helt klart till hembakade pizzan.
|
Förväntningar som infrias. Finns det något bättre? Ja det skulle vara förväntningar som överträffas. Och vi rör oss i det häradet här. Fyllig men aldrig klumpig. Frisk men aldrig obalanserad. Det mesta faller på plats med lite tid i glaset. Skrädmjöl och Läkerol Original omfamnar en kärna av passionsfrukt. Kalk och liljekonvalj förgyller. Rent ut sagt svingott från ett nyhetssläpp nära dig.
|
Ärketypisk med begynnande utveckling. Rökt chark, svarta oliver, eneträ, de mörkaste bären, violblom och mineralisk sälta. Lätt och läskande i saftig stil, dock med stark struktur. Ingen panik för den som sitter på fler flaskor. Ruskigt bra syrah.
|
En kraftfull men saftig cab franc med ganska djupa toner av röda vinbär, cederträ, stenar och stall. Kroppen är lätt men vi hittar en fin struktur genom syra och tanniner och framtiden i källaren ser ljus ut. Naturligt och gott från favoritproducenten.
|
Rak och frisk smak i violblommig, godisgod stil. Det här är ett slankt och ungdomligt piggt vin med hög syra och saftig munkänsla. Lakrits, örter och en ganska djup blåbärighet adderar till nyansrikedomen men i övrigt har vi ett ganska enkelt vin i glaset, om än väldigt välgjort och rent. Druvan har vi inte jättekoll på men Loirekänslan är absolut på plats.
|
Mjukt och klunkigt av país med stadgande struktur och blåfruktighet av malbec. Helt ekbefriat blir upplevelsen röd- och mörkbärig med peppriga, småörtiga och lätt violblommiga inslag. Addera en skopa personlighet så har du ett riktigt trevligt vin att sippa på och analysera. Inget för källaren men mycket gott just nu.
|
Vi gillar verkligen när dolcetto uttrycker sig så här lättsamt och omedelbart. Det är initialt lite stall som vädrar bort; sedan blir det röda körsbär och asfalt med lite sälta av typ lakritsrot. Det finns smågrusiga tanniner som säkert borgar för lagring några år; men vinet rinner lätt och friskt nu.
|
Ett ungt, ruskigt friskt vin i fruktdriven stil med lätt anstrykning av våta stenar. Frukten drar åt lime, citron, vita vinbär och omogna krusbär. Friskt och gott men också lite endimensionellt. Skulle nog vinna på att få ligga lite längre.
|
Aromatisk och rik med djup honung, grillad citron, ängssyra och skimrande mineral. Kanongott och välbalanserat. Drick nu eller spara.
|
Ännu en suverän flaska av årgången och nästan osannolikt ungdomlig trots ålder. Cabernet francig såklart men inte övertydligt på något sätt, snarare harmoniskt och rent med lätta anstrykningar av vinbär, körsbär,gräs och eneträ. Avrundade tanniner, fortsatt pigga syror och stadig fruktighet ger drickbarhet på topp. Sista flaskan av årgången. Ett stort litet vin.
|
Rost, rosor, funk, blod och granit. Lätt och klunkig men seriös och otroligt intressant smak. Naturvinskänslan är tydligt närvarande. Ingen panik men dricks suveränt just nu.
|
Päronaktig smak med rökig mineralitet. Balanserat och gott om än lite enkelspårigt. Druvan har såklart mer att ge men det här är ändå ett okej uttryck. Vi saknar lite spets i syran och hittar uppenbara luckor i koncentrationen.
|
Fet och fyllig utan att kännas tung. Kraftfull, tropisk frukt med mango och papaya i centrum. Limeskal, viss örtighet och mineral kompletterar och ger finess och fräschör. Eftersmaken är lång med bra tryck hela vägen. Anas en lätt sötma i eftersmaken? Kanske, men svårt att säga då syran verkligen slår i taket. Ett kanonvin som lätt kan lagras många år.
|
Inte lika omedelbart generös som föregående årgång. Men vi läskas av vita blommor och mineralsälta; diskret däckverkstad och sötsyrliga ananaskarameller. Fortfarande i yngsta laget men säkert med en fin framtid för sig.
|
Ungdomligt med söt ek och flörtig frukt. Typiska markörer av svarta vinbär, kaffe och choklad. Bra tanniner och syra som nog mår bra av några år på rygg. Inget jättevin men helt okej drickbarhet som ungt och med framtidsutsikter. Lite väl polerat för vår smak.
|
Ruskigt god, aromatisk riesling med tropisk frukt, honung och distinkt mineralitet. Syror som känns mer balanserade än vassa och överlag en ganska munrund upplevelse med begynnande utveckling. Ett ärligt vin som dricks bra nu utan att erbjuda någon jättekomplexitet.
|
Balanserat sött med något lättare textur än tidigare årgång (2011). Härligt fruktig smak med torkat som pockar på. Inslag av tobak, torkade rosor och fikon. Den här årgången dricker vi på uppstuds utan tid i källaren även om lagring såklart är möjlig.
|
Hyfsat mjuk och saftig munupplevelse men samtidigt stöddigt kärv och ettrig. Smakerna drar åt körsbär, plommon, torkade örter, kanel och svartpeppar vilket känns någorlunda druvtypiskt men helhetsintrycket ger något annat än det vi är vana vid från Toscana. Ett trevligt och personligt litet vin, väl värt ett köp och kanske även värt ett par platser i lagringshyllan.
|
Det är avrundat och sammansatt. Marmeladerna i doften består av aprikos, apelsin och kvitten. Vi får även marsipan och bananpuré. Det är en lagom dos botrytisbeska toppat av en skvätt rosenvatten. En fin och lagom komplex utveckling för den ringa pengen alltså. Troligen ingen poäng att lagra vidare.
|
Här bolmar ladugård, höstlöv, läder och en sötsyrliga frukt ur glaset. Det är blå plommon och svarta vinbär i frukten. En stenig mineral och en slank och sval munkänsla toppas av pigga syror. Fortfarande kanongott. Ett utmärkt exempel på lagringsduglig BDX till ringa peng.
|
Ribeira Sacra; Den heliga stranden. ’13 Lalama har nu fått lite utveckling men kan säkert med fördel ligga till sig lite till och få käka upp de ekfatsinslag som finns där. Det är örtsalt, blå frukt, och en liten kyss av vanilj. Och en härlig Lakrisalmineral. Det är lite rustikt och elegant på samma gång. Riktigt gott. Årgång ’14 finns på de statliga hyllorna just nu
|
Det är igenkännliga saker som tropisk nektar, grönt äpple, svamp, halmtapp och arrak. Enormt pigg syra och stålmineral i en slank kropp borgar för vidare lagring. Men vi avstår nog återköp. Det är lite för förutsägbart.
|
Vi känner igen svamp och arrak. Texturen är feta och oljigt fyllig. Det känns rätt klumpigt. Det finns även Läkerol original, kaffe, granskog och Lovikkavante. Vi avstår återköp. Det måste vara årgången som spökar.
|
Saftig, torr smak med härlig fräschör och sandig tanninstruktur. Mininaturvinskänsla genom stallighet och äpplemustvilda syror. Ett ganska lättsamt vin utan större komplexitet, däremot väldigt gott. Klarbär, tomatjuice, kanel, lakrits, färska örter och en stenig känsla dominerar smakbilden. Toppen.
|
Rejält utvecklad med avrundad syra, krämig mousse och äpplig känsla. Ett torrt vin med bra längd. Intressant, gott och lite udda med röda krusbär och äpplen, grönpepprighet, rostat bröd och stålmineral.
|
Typisk och generös med småsmörig fyllighet. Paj av gula äpplen och plommon med tillhörande vaniljsås och kalkig mineral. Vinet är runt men med bibehållen fräschör och en ek som säger lagra men frukt som säger drick. Gott i all enkelhet trots lite otydligt budskap.
|
Kraftfullt kryddig nebba med tydlig utveckling. Bra struktur med tanniner och syra på plats. Torkad frukt, lakrits- och hallonbåtar, kanel, nyponsoppa och mörka körsbär. Kanske inte supertypiskt men supergott. Årgången håller flera år till.
|
Lätt, frisk och elegant. Små, fina tanniner, pigg syra och en saftig stil. Alla nebbioloepitet man kan tänka sig men i puttenuttig form. Inga stora penseldrag. Nypon, rosor, tjära, jordgubbar, röda körsbär, violblommor. Mycket bra. Mycket gott. Redan nu.
|
Husvinet. Går bra såväl i oststinna risotton som kocken. Skrädmjöl, grape och honung känns igen. Frukt och syror börjar svikta nu. Dags att dricka upp årgången alltså.
|
En härlig muscadet i en ännu lite barnslig kostym med päronsplit, citronpastill och mineral som främsta markörer. Här hade krävts tid för att locka fram ytterligare komplexitet och harmoni. Med det sagt är detta ändå ett riktigt gott vin med fräschör, lite jästfet fyllighet och hygglig längd. Frågan är om det inte blir påfyllning här med tanke på de skaldjur som ska ätas hösten 2022 och framåt.
|
Seriös bobal med pepprigt och rödbärigt anslag. Stilen är saftig men med stabila tanniner, koncentration och komplexitet. Nyansrikt med körsbärskärnor, färska örter, stjälkar, muskot, kryddnejlika, kakao och björnbär. Riktigt gott och överraskande stramt.
|
Rosé på montepulciano heter alltså cerasuolo. Då har vi fyllt på med för oss ny kunskap. Och vilken rosé sen. Det är jordgubbar och torkade gojibär. Blodapelsin och mineral. Inte alls den funk som förhandsrapporterna vittnat om. Men det kan säkert vara stor flaskvariation. Jäst och lagrat på amforor av terrakotta. Naturligt och traditionellt. Oerhört livsbejakande.
|
En återkommande favorit som släpps med några år på flaska vilket druvan i fråga verkligen vinner på. Utvecklad i frukten men frisk och med mineralisk energi. Mandelblommig och plommonfruktig med lätt jästig eftersmak. Rent, gott och småkomplext. Helt klart värt ett köp när det dyker upp på statens hyllor.
|
Ett riktigt bra vin med riktigt skön utveckling. Visserligen har drickfönstret precis öppnats men tanninerna är fullt drickbara och syran och frukten fortfarande fräscha. Tydligt men inte övertydligt vad gäller ursprung med körsbär, lakrits, lagerblad, eneträ och en aning bacon. Tät smak men samtidigt saftig och läskande. Supergott.
|
Snygg ungersk tolkning av Bordeaux ungefär där ungdom möter ålderdom. Rökig mineral, körsbär, korinter, kaffe och gräs ger balans åt fina tanniner och pigg syra. Eftersmaken dröjer kvar med vuxna toner av inrökt fåtölj, torra höstlöv och svettig mockakavaj. En viss svärta drar ner helheten men den positiva känslan består. Det här vill vi dricka igen, både yngre och äldre årgångar.
|
En stor lantlig och köttig doft. I gommen känner vi blåbär och tranbär blandat med muskotnöt och yoghurt. Det finns en drickschvung men också ett visst motstånd som håller intresset uppe.
|
En väldig mängd fällning i den gulgrumliga vätskan. Initialt lite diskret i doften, men exploderar i gul frukt och en liten honungssötma när vi smakar. Lätt pärlande mousse. Äppelmust de luxe.
|
Sanslöst bra gamay där graniten talar till oss, bara lätt filtrerat genom mosade röda bär, syrligt violgodis och rostiga spikar. Parfymen som når näsa och gom påminner om granndruvan i norr men det sammanlagda uttrycket är tydligt vad gäller ursprung och handlag. Låt oss se till att det alltid finns ett gäng drickfärdig Lapalu i källaren.
|
En rätt skön mix av småkärv, körsbärsbärig barbera och generös, smultronsöt grenache. På pappret en ohelig allians men i glaset en intressant kombo. En udda upplevelse vilket håller intresset vid liv flaskan ut. Gamla stockar, sval odling och sparsam ekbehandling har gett oss ett vin som talar både från druva och jord. Fruktdrivet såklart en med påtaglig mineralkänsla och ett torrt uttryck som tilltalar oss. Välgjort och småkomplext.
|
Spontaninhandlad Marlborough-pinne visar sig vara ett lyckokast. Det är Cherry-Coke, orientaliska kryddor och våt asfalt i doften. Körsbärsyoughurt, kaffe och saltlakrits i munnen. En mineralpuff på slutet. Generöst och elegant på samma gång.
|
Kräver luft för att komma igång någorlunda men även då upplevs vinet väldigt snålt och sparsmakat. Näsan är bättre än smaken med fin parfym, mosade hallon, röda vinbär, färskt gräs och en lätt, lätt köttighet. Upplevelsen är frisk, fräsch och elegant även om helheten säger klent och kort. Det som bjuds är gott men lockar inte till återköp.
|
Kryddigt och syrligt med rödbärighet, lättrökt chark och en jordig ton. Bärigheten drar åt körsbär, krossade blåbär och hallon. Tät smak men inte tung. Bra längd och tanninstruktur. Överlag mycket välgjort och ruskigt gott utan att vara superkomplext.
|
Fräsch och pigg med snygg mousse, krämig frukt och jästiga övertoner. Gula äpplen och krusbär samsas med Mariekex, ljus nougat och ostronskalslik mineralsälta. Eftersmaken är god men kort. Lättgillat, lättklunkat och lättglömt. Vi kan tänka oss att bli bjudna på det här men återköp kanske inte är högsta prio.
|
Ingen större skillnad mot senast vi drack vinet för ett år sedan. Fortfarande en härlig persikofrukt med lite rondör och en klingande mineral. Päron och vita blommor fyller på. Men man kan kanske ana utförsbacken nalkas runt hörnet. Syrorna känns lite mer avrundade nu.
|
Den här reafyndet får vi inte nog av (importören valde att sänka priset från 149 till 119 kronor). Violjuice och våt asfalt. Moget men inte övermoget. Och då menar vi moget som i skön fruktighet och färdigt för konsumtion. Inte alls utvecklat i bemärkelsen torkad frukt. Kommer säkert att utvecklas fint i flera år till om man gillar mer utveckling.
|
Körsbärslikör, småbrända örter, mörka bär, lite ettrig alkohol, mineralpepprighet, saltlakrits och choklad. Inte så dumt faktiskt med stor nyansrikedom även om balansen inte är helt hundra. Atypiskt vad gäller ursprung och druva, desto tydligare vad gäller årgång.
|
Sydfransk feeling med violblommig, björnbärsfruktig, örtig och kryddig smak. Fruktdriven utan att vara tung eller söt. I nuläget ung och busig och kanske i behov av att stilla sig något år. Gott och ganska enkelt med lakritsremmar, hallonbåtar, druvjuice och järnstång. Lirade bra ihop med vegburgaren.
|
Ett harmoniskt vin med pigga syror (dock inte VA) och viss strävhet. Otroligt gott och komplext med hjortron, apelsinskal, aprikoser, någon slags polishmedel och viss blommighet. Avslutet är mjukt kryddigt. Fantastiskt bra.
|
Stökiga provningsförhållanden med mat och barn som främsta störande faktorer. Kanske är det därför det inte riktigt klickar denna gång med favoritvinet? Vi upplever en lite störande värme och en frukt som drar åt burktomat och torkade bär. Viss ekighet och lite kladdig choklad drar ner betyget. När maten är uppäten och barnen åter leker (och vinet har fått ett uns luft) vidgas upplevelsen och vinet blir mer harmoniskt. Förmodligen värt att prova igen under andra förhållanden men ikväll blir det inga hurrarop.
|
Snygg, ren, frisk och aromatisk smak med citruspastiller, grön örtighet, samarin och kalksten. Riktigt välgjort med bra koncentration och längd. Egensinnigt och intressant men samtidigt ett uns enkelt sett till prisnivån.
|
Underbart typiskt med sin strama struktur, animalitet och blå frukt. Vi hittar plommonskal, tung mineralsälta och häststallar. Fin utveckling med tanniner och syra i behåll som tål betydligt längre lagring. 14 % alkohol i suverän balans. Ett härligt vin som var värt att vänta på.
|
Bra tryck i den djupt mörkbläckiga frukten. Piggt, något strävt, lite utanpåliggande ek och en munfyllig, småeldig alkohol som ber oss att lagra längre. Betydligt längre förmodligen, för här slutar det att vara alltför spretigt först efter många, långa timmars luftning. Smakmässigt hittar vi hästar, lakrits, dill, plommon. Inte riktigt vår vintyp just nu och producentens billigare viner tilltalar oss mer med sin klunkiga stil.
|
Friskt och något utvecklat med rund, krämig frukt och integrerad ek. Citruspastill, gula plommon och kalkmineral ger stöd åt smörig fetma och popcornrökighet. Härlig, lång eftersmak. Ett harmonisk, välgjort och framförallt otroligt gott vin där man låter sig imponeras av den perfekt avvägda ekfatsbehandlingen.
|
Friskt, fräscht och gott med en fet vitblommighet långt från karikatyr-savignon blanc. Bör nog konsumeras inom ett par år för bibehållen vigör.
|
En härlig pinot med bra tryck i den körsbärsaktigt syrliga frukten. Lätt stenighet, färska örter och violblommighet samsas med en ung, frisk syra och ger ett piggt uttryck även om det finns tyngd och substans i kroppen. Kanske inte den mest typiska Bourgogne vi har provat men riktigt god och rejäl. Tål flera år till i källaren ska sägas men dricks riktigt fint nu.
|
Torr vit Bordeaux. En härlig vinstil om det görs rätt (det vill säga med lagom inslag av ekfat). Nötter, kaffe, mandelmassa, krusbär, lime och nektarin. Och så massor av kalkmineral och vässade syror. Komplext, balanserat och supergott helt enkelt. Och en mångsidig matvän. Några år till i källaren kan göra ytterligare gott. Gillar man stilen eller är nyfiken finns en hel del flaskor kvar på bolis av det här andravinet från Domaine de Chevalier.
|
Det man oftast läser om Müller-Thurgau är att det är en druva för enklare viner och blandningar, mer för volym än kvalitet. När man kommer till Tyskland och får prova viner på denna druva märker man att det framställs seriösa, om än oftast enkla, men bra viner.
Det här vinet understryker just det. Inte särskilt komplext men med en fin renhet och härliga blommiga och fruktiga toner. Etiketten säger halbtrocken (halvtorr) och visst finns det sötma i vinet men det är inte i närheten av likar från regioner som exempelvis Mosel eller Rheingau. I en druvig doft hittas också melon, lindblom och nektarin. Smaken är något söt, bra syra finns, druvighet med päron och tropiska frukter dominerar. Ett rent, härligt och drickvänligt vin till ett bra pris. Inhandlat på plats i Freyburg (Unstrut).
|
Vinet ger oss syrliga mörka körsbär och blyertspenna med mjuk tanninstruktur. Mycket italienskt i karaktären och läckert klunkvänligt lite lagom kylt. Inköpt via Caviste.
|
Lätt och ung med pigg syra och snälla tanniner. Röda, syrliga bär såsom körsbär, transbär och lingon ges viss komplexitet av örtig, lite parfymerad rosmarin. Ett saftigt, välgjort vin att dricka nu eller att spara några år.
|
Fruktdrivet, lite gräsigt och pepprigt med svarta vinbär och undervegetation. Någon hittar blint en rökig referens men i övrigt är vinet silkeslent och harmoniskt med topputveckling. Texturen är något köttig, klart fyllig och med viss fruktsötma. Otroligt gott och väl värt att vänta på. Ett kanonko¨p.
|
Härligt pinotfruktig med lätt rostning och järnig mineral. Finstämt med blommor, örter och violgodis men också mer robusta toner av mörka, söta bär och kött. En god, kraftfull pinne.
|
En kalkstensbomb med mogen, solig frukt och druvtypisk pepprighet. Nyansrikt värre med blommighet, lätt tvålighet, persikor, godis och diesel. Friska syror som bär smakerna länge, länge i munnen. Ett mycket bra vin.
|
Härligt friskt åt det fruktdrivna hållet med väl integrerad ek. Ananas, citrus och en småsmörig fyllighet möter upp ett skimmer av kalkig mineral. Varken superkomplext eller med lång eftersmak, däremot gott, rent och energiskt. Växer med luft och temp.
|
Väldigt långt ifrån hur vi vill ha vår röda Bordeaux. Här hittar vi hög alkohol, övermogen och -extraherad frukt med rejäla doser ny ek. Den glesa, portvinsosande frukten har åldrats dåligt och känns russinsöt och uttorkad. Smaken är annars bränd och obalanserad likt något sämre från Valpolicella. Otydligt budskap minst sagt och en stor besvikelse (igen).
|
Tveklöst i ett mycket fint drickfönster just nu även om ytterligare lagring inte är några som helst problem. Avrundat och harmoniskt, utvecklat såklart men fortfarande energiskt och fräscht. Vi får bruna nyanser av mocka, höstlöv, tryffel och jord men också frukt i skepnad av korinter, tranbär och torkade jordgubbar. Viss blommighet och parfymerade övertoner ger djup och finess. Det var länge sedan vi drack ett så nyanserat och samtidigt sammansatt vin. Komplext är bara förnamnet, speciellt efter några timmars luft. Stort på egen hand eller till köttgrytan med potatispurén.
|
Direkt ur flaskan i glaset uppträder vinet lite småreduktivt med rejält gröna pyraziner. Detta botas dock lätt med lite luft vilket ger ett härligt josigt vin med tät vinbärsbärighet, grafit, eneträ och gräs. I bakgrunden lurar en köttighet och stabil struktur. Kan men behöver verkligen inte lagras länge eller längre. Supergott redan nu.
|
Lätt och saftig munkänsla men ändå välstrukturerat genom läskande syror och närvarande tanniner. Vi hittar en bärighet som pendlar mellan det röda och det blå. Vi landar mer i blåbär än i hallon även om båda är framträdande. Lite kvistar och blad från bären är också närvarande. Småkryddigt och -örtigt genom salvia och svartpeppar men den mjuka, fräscha fruktigheten står ändå i centrum. Ett kanonvin helt klart som inte kommer bli sämre av några års lagring.
|
Vi har druckit det här vinet frekvent ett tag nu och omdömena består. Brettigt med svartvinbärs- och blåbärsfrukt, grafit och violblommighet. Smaken är utvecklad med känsla av smakmässig peak, dock knappast någon större panik vad gäller konsumtion. Friska syror och ministrävhet ger god struktur åt det josiga anslaget. Ett säreget, personligt och otroligt gott vin som vi gärna dricker om och om och om igen.
|
Vi känner igen rabarbersaften och äppelmusten från tidigare provning. Vinet är moget, lite jästigt och med en aning restsötma. Fräschören är det dock inget fel på vilket vi uppskattar. Vinner absolut på att få lufta en stund. Riktigt gott även om man kanske kunde önska ett uns mer komplexitet.
|