| |
Har utvecklats rejält sedan inköp för nästan tre år sedan och bör nog drickas upp nu om våra gommar får bestämma. Det här är ett kraftfullt vin med mycket av allt där druva, ursprung och producent skiner igenom med fet, tropisk frukt, äppelpaj, bivax, mandelkubb, lakrisal, popcorn, kamomillblommighet, rökig mineral och en välavvägd handpåläggning. Det är fylligt och redigt med finfin syra som bär smakerna långt och länge i munnen. Nu ser vi fram emot senare årgångar.
|
Blint hamnar vi i Languedoc genom den ungt småblommiga, örtiga, ganska okomplicerade smaken där bärighet, viss köttighet och en lätt kalkighet sticker ut. Vinet är polerat med viss tanninstruktur och lite kryddighet från ek och ursprung som piggar upp. Lättglömt men vissa finner njutning och användningsområden.
|
Ett härligt vin med tydlig utveckling som har gett finurliga nyanser av jordgubbssylt, smultron, ris à la Malta, hjortron, mineral och multna löv. Och osar det inte lite lätt av tryffel? Lätt och saftigt såklart med obefintligt tanninmotstånd. Gott och hyggligt intressant.
|
Fruktpackat och örtigt med naturliga vibbar av dassighet och röda äpplen. Vinet uppträder ungt, syrligt och josigt trots ett rätt kraftigt, fylligt anslag. Röda bär, cola, mandelkubb och en lätt ek adderas smaken där frukten är sötmogen och härlig och alkoholen är balanserad. Ett egensinnigt vin som vi gärna återkommer till.
|
Kattpiss på den berömda busken slår emot oss med kraft. I gommen följer svart vinbärsblad, syrligt godis, örter, blommor, blodgrape, ylle eller liknande animaliska toner samt en viss tvålighet. Nyansrikt och spännande med andra ord. Ett egensinnigt, personligt och udda vin som lyckas undvika att bli alltför druvstereotypt. Känslan är snarare att ursprunget skiner igenom här. Mycket bra.
|
Popcornosande och vaniljdoftande från rostade ekfat väl underbyggt av fet men frisk tropisk frukt, ylle, smör och mineral. Vi dricker av olika anledningar sällan vinstilen nu för tiden men det här manar till återseende. Mycket gott och intressant i genren.
|
Fer Servadou till ryggbiffen. Det är sen gammalt. Vinet vaggar nästan in oss i julstämning med sina fikon och kryddor. Frukten är mogen och parfymerad med en riktigt snygg mineralsvans. Tanninerna är rejält avrundade. Lättsamt och gott; som ett bordsvin ska vara. Lite åt Cabernet Franc-hållet skulle vi säga.
|
Ung, frisk och bärig såklart med lingon, hallon- och lakritsbåtar, örter och regnstänkt Bohusgranit. Enkelt men förföriskt gott i ren, snygg och klunkvänlig stil.
|
Finns det någon annan Dolcetto som kombinerar söt frukt med mineral så snyggt som Dogliani? En förförisk fruktighet med sötsyrliga skogsbär balanseras av lakrits, våt asfalt och rökig mineral. Man kan även ana den typiska marsipangrisen. Det är är sensationellt gott och bara skriker efter fredagspizzan.
|
Smultronbärig, citrusfruktig, piggt mineralisk och härligt koncentrerad i ren, fräsch stil. Väldigt fokuserat med god mix av kraft och finess. Här finns inte mycket att gnälla på och har man börjat inse poängen med rosé bör man nog vända sig häråt för att övertygas ytterligare. Förmodligen den bästa rosén vi någonsin har provat.
|
Kallklimatkänsla direkt med grön paprika och blåbär inlindat i en elegant, pepprig struktur. Som sig bör från adressen väldigt klassiskt, svalt och finlemmat trots stadiga procent alkohol och en del rostad ek. Drick eller lagra vidare säger vi för här finns struktur och koncentration nog för det senare. Suveränt gott men trots allt lite enkelspårigt.
|
Fylligt, kraftigt, sött, eldigt. Ganska tungrott alltså jämfört med vad våra smaklökar är vana vid men samtidigt välsnidat och intressant. I munnen bärigt, blommigt och mintigt med massor av vaniljstång och och dillchips från faten. Ett häftigt vin för den som gillar stilen.
|
Utvecklat, moget, lent och harmoniskt in i minsta beståndsdel. Bra power men nedslipat och förfinat till silkeslen struktur. Djup bärighet kompletteras med rejäla doser choklad och vanilj samt en pytteliten, spännande dassighet. Alltihop sömlöst sammanvävt till en otroligt snygg och god helhet. Kanske lite för polerat för vissa runt bordet men ingen vettig människa spottar ut det här.
|
Rejält utvecklad både i doft och smak med chark, höstlöv, kaffe, lakrits och en besynnerligt död frukt. Det är dammigt, dovt och platt. Defekt, för gammal eller felaktigt förvarad frågar vi oss för så här borde det verkligen inte vara. En besvikelse.
|
Fruktdrivet med volatila syror som får käkbenen att vrida sig i ångestnjutning. Balans är inget ord som dyker upp i det här sammanhanget men står man ut med den galna stilen får man en riktigt kraftfull, parfymerad och kryddig frukt där druvans markörer står stadigt genom körsbär, korinter, plommon och mandel. Helheten är fräsch och sval trots hög alkohol. Intressant och gott på många sätt och tvärtom på många andra sätt men man vill inte ha det ogjort.
|
Ett fullständigt harmoniskt och balanserat vin med evighetslång eftersmak och hela skalan av nyanser; honung, botrytis, hjortron, plommon, sultanarussin, nektar, fudge. Allt sammanbundet till en helhet större än de ingående delarna och upplyft till sinnebilden av fräschör genom urstark syra. Det här är ett otroligt komplext och gott vin. Eventuellt det bästa söta vin vi har druckit.
|
Ett finstämt vin i ren och snygg still där vi hade kunna önska oss lite mer substans och nyansrikedom. Vi bjuds på en småkryddig smak med gula plommon, clementiner och mineral. Tanniner skojar till det lite i munnen men på det hela taget är alldeles för anonymt och nära nog trist. What's the message?
|
Ett piggt och fräscht vin med naturlig känsla genom kolsyrepuff vid kronkapsylavlägsnandet och stalliga noter på näsa och gom. Det är lättsamt och bärigt med jordiga undertoner, i stort sett befriat från tanniner. En lätt blommighet förgyller men behållningen är den syrliga, blålila frukten och det brettiga anslaget. Ett högst personligt vin i föredömlig enlitersbutelj. 11,5 % alkohol harmonierar fint med vinstilen. Läggs till återköpslistan utan förbehåll.
|
En härligt mogen nektar med inslag av garage och smör. Pangfynd när det släpptes via importören Vin Till Mat.
|
Fullt njutbar på uppstuds från favoritadressen. Typiskt på alla sätt vad gäller druva, ursprung och producent med svarta vinbär, örter, hallon, blyertspenna och en lättsam naturlig känsla av lantliga nyanser, alltihop inlindat i syrlig syra och finkorniga tanniner. Gamla stockar från kalkrik grund ger djup och fokus. Klockar in på drickvänliga 12,5 % alkohol. Fantastiskt gott även i denna årgång.
|
Ruskigt gott i fyllig, välmatad stil där syror över förväntad nivå skänker fräschör och lättar upp. Det är solmoget med gul frukt, bivax, fat och vanilj. Alltihop på en lagom nivå. En härlig blommighet är pricken över i. Dricks fint nu på egen hand. Bland de bättre vinerna i genren på länge.
|
Galet god druvjuice i ung, pigg stil. Lättsamt men seriöst bärigt med lite funk i bakgrunden. Pepprigt och örtigt men överlag lent och klunkvänligt. Dricks förmodligen bäst just nu.
|
Härligt blåfruktig, lite örtig, och mycket italiensk i karaktären. Formligen skriker efter en napolitansk pizza.
|
Inte alls illa om man är sugen på ett fylligt, lite fatat vitt med nyansrikedom. Det är en ganska torkad gul frukt som fylls på med bivax och tung blommighet. Mycket av allt men förpackat i ett balanserat paket där syra och alkohol vävs in snyggt. Kul och gott.
|
Ett druvtypiskt vin i rik men hyfsat torr, sval och elegant stil. Återhållna fat ger fritt spelrum för frukt och pepprighet. Ett riktigt bra vin i balans som möter upp den kreolska grytan med fläskfilé, kryddig korv, syltlök, chorizons och paprika på ett fint sätt. Allra bäst på egen hand lite lätt kylt dock.
|
Saftig, bärig och mineralisk. Mer tannin i årgången än tidigare? Fräscht och busigt ger stor drickglädje men det här vinet får gärna lugna ner sig ett tag i källaren. Underbart gott och intressant.
|
Ett vin i den fruktiga skolan med flörtig sötma i eftersmaken. Det är friskt och gott med schyssta bubblor men lite enkelspårigt genom gula äpplen, apelsin, mariekex och ett kalkigt skimmer långt där borta. Får nog trots allt rekommenderas i sin prisklass.
|
Ett koncentrerat, syradrivet vin med rejäla doser ek. Frukten är citrusdominerad med tropiska inslag. Fin mineralitet i den koncentrerade, långa eftersmaken. Ett maffigt vin som gott kan ligga till sig några år.
|
Tvåligt och oljigt med blommiga inslag i det fruktpackade. Hyfsat fräscht trots fylligt anslag med ung frukt. Alkoholen sticker iväg något och stilen tilltalar oss inte supermycket men vinet uppträder ändå som förväntat med bra koncentration och god nyansrikedom.
|
Småstramt i den syrliga, småtjuriga italienska skolan med körsbär, jordgubbar, diverse örter och lite väl mycket utanpåliggande ek. Inte så pjåkigt trots allt med visst bett och motstånd och en kryddighet som borde funka fint med en gräddig pasta.
|
Bland det piggaste och godaste på länge. Djup fruktighet i det klara, friska, lätta registret där citrus, örter, rödäpplighet och mineral samsas om utrymmet. Lager på lager av nyanser i den dynamiska eftersmaken. Ett otroligt härligt vin.
|
Vinet får oss att dra på smilebanden. En ren och fin doft slår emot en. Initialt tänker man att detta måste vara gjort på Sauvignon blanc, en googling på producentens hemsida berättar att det är Bacchus som är allena druva. Gott är det på alla sätt. Torr, medelstor smak men ändå med viss längd. Inslag av krusbär, ananas, fläder och svartvinbärsblad. Ett välmakat vin med viss elegans som låter oss väl smaka. Också en trevlig överraskning sprungen ur den Engelska jorden.
|
Härlig och ärlig vuxensaft i en stil vi ha lärt oss uppskatta. Det är rödbärigt, mjukt och syrligt med pepprigt inslag och en liten skopa funk. Svalt serverat är det här vinet väldigt gott trots avsaknad av komplexitet och djup för närmare analys.
|
Det här var en överraskning. Ett trevligt vin i den lite enklare stilen. En ren och lite druvig, blommig doft för tankarna vid en första sniff åt riesling. En koll på producentens hemsida visar dock att riesling inte alls är inblandad. Vinet är en blend på flera olika druvor där chardonnay dominerar med 56%. Smaken är också fin med druviga och florala inslag. Fruktiga toner av kiwi och päron finns. Riktigt kul att England kan producera så här trevliga viner!
|
Fruktdrivet med mineralstänk och viss påverkan av ekbehandling. Smaken är lätt avrundad och torrt sötaktig med gula päron, bivax, mandel, smör, rostad macka och rökig mineral. Ett rakt igenom gott och intressant vin redo att drickas på uppstuds (har redan några år på nacken).
|
Key lime pie och rostfritt stål. I den ordningen. Och så allt däremellan. Ett otroligt gott och välbyggt vin. Vi kallar det gärna husvinet.
|
Härligt utvecklad och avrundad nu. Fortfarande med samma intensiva toner av röda äpplen (närmast cideraktiga), hundskit-under-skon-funk, violblommighet och sotig mineral. Lättsamt och ändå komplext är detta ett egensinnigt vin som för en ringa penning ger både drickglädje och analyseringsstund. Frågan är dock om vinet inte är som allra häftigast direkt på uppstuds vid släpp. Vi ser i alla fall igen anledning att spara på just den här årgången något ytterligare.
|
Fruktigt och aromatiskt i massor och långt ifrån vad vi har vant oss vid från druvan. Tropiska frukter dominerar genom kiwi, papaya och ananas. Gula päron och äpplen kompletterar. Insmickrande sötma i eftersmaken men en syra som ändå stadgar upp. Ett småtrevligt vin som med fördel dricks rejält kylt.
|
Kryddigt och rödbärigt med lätt, fräsch munkänsla. Mörkare toner av mineral, peppar, lakrits och kakao bidrar med komplexitet och struktur. Ett fint exempel på vad tempranillo kan bli i rätt händer. En hel del nya fat såklart men med fin frukt som backar upp. Riktigt gott.
|
Fylligt och fräscht med kraftfull nyansrikedom. De mogna aprikoserna dignar, ängens blommor står i full blom, apelsinen är skalad och vitpepparn är nymald. Ett riktigt gott vin i genren med en liten strävhet och en minimal ekfatston vilket borde kunna utnyttjas i matsammanhang.
|
Småsträvt och mycket friskt men smaken är vidöppen så vi ser inga problem med att dricka redan nu. Många druv- och ursprungstypiska associationer såklart genom nypon, rosor, körsbär, målarfärg, apelsin. Riktigt gott med en liten värmande ton i eftersmaken.
|
Cabbig känsla i mjuk, polerad stil. God frukt och återhållsam ek ger ett trevligt om än lite ospännande vin med eller utan älggryta med kantareller. Markörerna drar åt svarta och röda bär, örter, blyertspenna och stålull. På det hela taget ett trevligt vin.
|
Bärig, småblommig smak med en fin mångfald av smakupplevelser: jordgubbar, hallon, violgodis, mineral, smått rostade toner. Syran är lite bubblig men stillar sig snabbt. Ett torrt, saftigt vin med bra kraft. Riktigt bra.
|
Ung, oförlöst och typisk på alla sätt och vis med päron, tutti frutti och mineral. Ett friskt, fräsch, rent vin som är gott nu men med potential att utvecklas positivt under många år.
|
Ungt vin som kräver luftning eller lagring. Efter ett par timmar i karaff är det fortfarande ganska kärvt. Den sista skvätten får lufta i flaskan i ett par dagar och då öppnar det upp. Doften levererar svarta vinbär, cederträ, tobak och mörk choklad. Smaken är stram och medelstor. Fortfarande ung men ändå drickvänlig, fruktig med tydliga toner av Cabernet-franc. Köp, lagra några år eller lufta ordentligt.
|
Ett bra, fruktdrivet, mousserande vin med sötmandel, vit choklad, mariekex, apelsin, gula äpplen och inlagda päron. Hygglig mousse och föredömligt torrt. Förmodligen inget vi köper igen men vinet var gott på egen hand och till vickningschips.
|
Kul med utvecklad syrah, särskilt när vinet är så här klassiskt skolat och med tanke på ursprung återhållsamt. Frukten är inte direkt syrahtypisk så som vi känner druvan; svartpeppar snarare än vitpeppar, jordgubbar snarare än blåa bär. Men de köttiga, rökta nyanserna är på plats såklart. Kanske anas en lätt gummiton men annars finns inget att klaga på. Riktigt fint.
|
Mörk, svärtad smak med söta bär, brända örter och sotig mineral. Hyfsat sval känsla trots hög alkoholhalt med snälla tanniner och balanserad syra. Texturen är fyllig med eldig känsla i svansen. Ett helt okej vin, ja till och med korrekt, men inte fullt ut vår stil.
|
Ny årgång och fortfarande ett druvtypiskt vin i rik men hyfsat torr, sval och elegant stil. Återhållna fat ger fritt spelrum för frukt och pepprighet. Ett riktigt bra vin i balans och den nya årgången känns mindre varm är den föregående.
|
Merlot med 35% Cabernet franc. Inte dumt alls även om stilen ligger en bit utanför komfortzonen. Moget med fikon, plommon, björnbärsmarmelad och väl integrerad ek. Släpptes endast på halvflaska av någon anledning.
|
En rik upplevelse för en ringa peng tycker vi. Det är nötter och bokna äpplen. Trots mognaden och den kamomillörtiga oxidationen är det bitande friskt och vitalt på alla fronter. En mineralisk avslutning lyfter helheten på ett snyggt sätt.
|
Vitpeppar, mörka bär, småbittra örter, eneträ och violblom. Utvecklat med mjuknande tanniner och torkade frukttoner. Det här är ett stramt, torrt och riktigt läskande vin med balans och elegant ambition.
|
Nej, det här är inte vår stil av vin. Antingen är det årgången, eller så gillar vi helt enkelt inte stilen. Det är stickig alkohol och en störande sötma. Mineral och frukt får tyvärr stå tillbaka.
|
Viol och sälta. Alla markörer på plats. Ett svingott exempel på mogen Saint-Joseph.
|
Det var sista flaskan och vilket sällskap det har varit. Fortfarande blåfruktigt vital, och skulle vi våga påstå rentav på topp just nu. Hög kvalitet för pengen.
|
Prisvärdhetsformeln slår i taket. Det är seriös frukt som på intet sätt är på upphällningen. Allt är rent och mycket klunkbart.
|
Lufta! Och lufta mera. Sedan belönas man med sandelträ, röd skir frukt och en hint av apelsin. Riktigt fin instegspinne.
|
En klart seriös Nouveau med hallon och våt asfalt. Kan säkert ligga några år till om man skulle vilja men den är riktigt god just nu. Efter ett tag i glas anländer en lagom dos funk, men inget som stör.
|
Chenin i absolut världsklass, enligt våra smaklökars förmenande. Gul frukt, nougat och mineral; kompakt men ändå luftigt på något underligt vis. Det är både zing i syran och en liten knappt förnimbar skön sötma. Gott så det förslår redan nu.
|
Frisk och pepprig smak med en explosion av jordgubbar och rosor. Ett elegant och mineraliskt vin med lång eftersmak.
|
Tät ungdomlig färg. Ung fruktig doft som bjuder på nyanser av röda bär, björnbär, lakrits och en liten dos ekfat. Smaken är också ungdomlig men trots det behaglig och harmonisk. Tanninerna behöver slipas och några år i källaren kommer göra gott. Som helhet ett trevligt vin som är väldigt generöst prissatt. Lägger ett par flaskor i källaren och öppnar inom några år. Tidigare erfarenhet av Aglianico är att den blir bara bättre med lite lagring.
|
Viskös, smått tvålig smak med viss utveckling mot äpplen. Intressant smak av grillad citron, kaffesump, mineral och rostad ek. I munnen munrunt och intensivt med fortsatt ungdomlig energi. En riktigt bra flaska.
|
Urtypisk, god, lite tunn smak i fruktig stil. Svartvinbärsgod i munnen utan någon direkt nyansrikedom att analysera. Ett korrekt vin som inte gör någon glad eller besviken.
|
De lite enklare Bordeauxerna från 2010 börjar drickas fint nu och Château Landiras är inget undantag. Munkänslan är sval och medelfyllig i elegant, klassisk stil. Det är de förväntade nyanserna av cassis, rostat kaffe, mörk choklad, krämig aplommon och nyhyvlad ekplanka. Tryggt, riktigt gott och matvänligt.
|
Ung, frisk, mjuk och kryddig smak med körsbär, jordgubbar i mjölk och örter. Ett enkelt, gott, opretentiöst vin som hittar en god vän i den vitlöksstinna lasagnen med ohemula mängder bechamelsås.
|
Arketypiskt vad gäller ursprung, druva och adress. Svartvinbärsblad, mörka bär, utedass, enbär, grön paprika och färska örter. Mjukt och lent med minimala tanniner som gjorda för att avnjutas redan nu. Sval känsla men frukten är mogen och nästan söt. Ruskigt gott.
|
Mer öppen smak än för fem månader sedan men ännu ungt såklart. En härlig kombination av det fruktdrivna och mineralsalta. Det är saftigt och klunkigt med schysst koncentration. I nuläget mest gott och lite enkelspårigt men lagring kommer definitivt ge mer komplexitet.
|
Intensiv, bitsk smak där det kryddiga, peppriga, mörkbäriga står i centrum. Torkade bär, örter och mineral i en lätt kropp med mjuka tanniner ger ett lättdrucket men också lättklunkat vin. Trots allt hyfsat gott och intressant.
|
Typisk ung chenin med honung, gul frukt och en rejäl skopa mineral. Hög syra såklart och tät koncentration som skriker efter lagring. Riktigt god redan nu men här finns potential att blomma ut till något stort.
|
Vinteräpplena, de gula plommonen och bivaxet har nu fått sällskap av mandelkubb och kaffe. Syrorna nyper ännu, faten är fint integrerade. Rostfritt stål i avslutet. Ett seriöst och svingott vin som är perfekt för lagring om man vill ha sin Chenin med mognad.
|
Kalkhaltig mineral, kryddhylla, rosenvatten och, givetvis, litchi. Markörerna finns där utan att bli alltför övertydliga. Sötman är rejält påtaglig (24g/l) men syrorna är helt klart tillräckliga för att undvika platt fall. Det är gott men inte jättespännande. Sisådär varannat år är ett lagom intervall för att sänka en Gewürz enligt oss.
|
Djupt fruktig med krämiga svarta vinbär, kaffe, höstlöv, mintchoklad och tryffel. Rejält och generöst men samtidigt torrt och fräscht. Eken har integrerats fint och tanninerna är nedslipade till drickvänlighet. Det här är ett vin som verkligen har utvecklats snyggt och som visar både komplexitet, harmoni och framtidsutsikter. Borde såklart ha köpts lådvis.
|
Lingon, sura körsbär, rönnbär, vildhallon, blod, rostig spik, granit och ett stänk funk. Fräscht, småkomplext, köttigt, saftigt. Här samsas ambition och kunnande med kvalitativt material. Köps med fördel lådvis tredje torsdagen i november.
|
Körsbär med kärna, lingon med sitt ris, kryddlåda, tobak och rostat kaffe. Stenkross, häststallar, parfym. Nyanserat och komplext värre alltså och oerhört givande att sitta och smutta på. Lätt mittenparti men småtaggigt och syrafriskt avslut; fortfarande med en struktur som bjuder motstånd. Ett vin lika kärvt, vresigt och charmigt som gubben på etiketten.
|
Fredagspizzan i ugnen. Rödtjutet upphällt. Livet är stort i det lilla enkla. Det är sötsyrliga röda bär. Blodapelsin och vulkanisk aska. Avlägsen deodorant. Avnjutes väl kyld.
|
På plussidan: eken har integrerats väldigt fint; endast en hint i bakgrunden. Det finns eleganta ansatser. På minussidan: det drar år russin och körsbärslikör; vi har helt enkelt svårt för vinstilen. Det är Syrah-köttigt och Grenache-jordgubbigt, men den spritiga alkoholen stör verkligen. Den går inte att lagra bort. Tur i oturen att vi inte proppat källaren full av det här.
|
Sött men balanserat med frukt och godisgott i fokus. Choklad, lakrits och peppar slåss om utrymmet med blåa plommon, björnbärssylt och körsbärslikör. Det är gott men enkelspårigt. Inte helt utan charm men ändå lite opersonligt. Fyller någon slags funktion, åtminstone till den mörka chokladen med grönmögelost och svartvinbärsmarmelad.
|
Torr, frisk, medelfyllig smak med lätt ekton. Tropisk frukt och mandelkubb samsas med en redig mineralitet (som kanske förväxlas med nämnda ek). Lite trist men kraftfull och energisk för den som gillar stilen.
|
Härligt koncentrerad frukt med integrerad ek åt det småsöta hållet. Rent och snyggt med personlig charm. Känns hyfsat drickfärdigt med utveckling och nedslipade tanniner. Cassis, mörka körsbär, mörk choklad, rostade kaffebönor, aska. Ett spänstigt och mungott vin att ta fram när det börjar höstas.
|
Rönnbärsfrisk, jordig och något utvecklad smak med blodapelsin, röda vinbär, mineral och kanderat socker. Ett härligt vin som mår bra av lite luft i karaffen. Inte typiskt men kanske godare som vi känner regionen.
|
Årgången bjuder på en ny druvsammansättning. Merlot har bytts ut mot Syrah, en förändring som inte har gjort vinet bättre och man undrar varför inte Kekfrankos kan stå på egna ben. Sammantaget är det ett hyggligt vin i den enklare skolan till ett ringa pris. Okonstlat, minimalt med ek och relativt klunkvänligt. Lite mörk frukt och bra syror finns. Klarar säkert något års lagring men har svårt att se vad vinet skulle vinna på det. Drick till en ost och charkbricka eller bara för sig självt.
|
Tiden verkar stå stilla när det gäller utvecklingen i det här vinet. 12 år efter skörd får vi en visserligen utvecklad upplevelse men med den ungdomliga, vitala och yppiga frukten intakt. Det är saftigt, syrligt och läskande med typicitet och finess. Tät frukt och helt integrerad ek med blåbäriga, småblommiga, kryddiga och örtiga nyanser. Charken är såklart på plats men tar inte över. Enorm QPR, speciellt med tanke på åldern.
|
Ett superstrukturerat vin, äntligen med nedslipade, drickfärdiga tanniner. Fruktfönstret står vidöppet med svarta vinbär, rödbetor, jord och småblommiga toner. Blint blir intrycket nästan saftigt och ungdomligt. Otroligt imponerande men ett hopplöst vin att spara på såklart.
|
Rödbärigt med mineral och toner av mossa. Ett otroligt rent och friskt vin med viss tanninstruktur trots utveckling. Mycket gott även om den kraftfulla smörkolatonen förvånar och drar ner helhetsintrycket något. Imponerande trots allt.
|
Kryddigt och utvecklat med torkade fikon, rosor, eukalyptus och korinter. Torkade frukter och örter alltså i kraftfull, koncentrerad kostym. Rejäl alkoholhetta i eftersmaken men överlag ett ruskigt gott och välmakat vin.
|
Superfruktigt och välstrukturerat med naturliga toner av piss och stall. Vi får snygga nyanser av björnbär och lingon i kombination med lite mer rustik, skitig textur. Det här är en vattendelare i panelen. Dessutom har vi fått rejäl flaskvariation på de flaskor vi har testat. Svårt men kul.
|
Lite fishy, något utvecklad smak med lakritspastill, ananas, mineral och lime. Vi får också en lite animalisk ton som vissa upplever som lite unken i sammanhanget. Syran är behaglig och behöver inte rundas av ytterligare. Vissa gillar, andra tycker det här är en besvikelse men det handlar nog mest om förväntningar och smak.
|
Rosépeppar och enbär. Lingonkart i mjölk. Granskog efter regn. Solmogen röd frukt. Nypon och rosenvatten. Höst. Rustikt. Matvän. Druvan heter Bastadro i Portugal; Trousseau i Jura. Ur CAV0099 som snabbt är på väg att bli en favoritlåda.
|
25 år är ingen ålder på den här. Sammansatt frukt för gottegrisar. Ett långt mineraliskt avslut. Riktigt bra port helt enkelt.
|
Det fullkomligt spritter i benen på den här treåringen. Röda bär, blodapelsin, violblom och rökig mineral ger tillsammans med en fräsande syra och lätt munkänsla en saftig och samtidigt nyansrik upplevelse. Det är verkligen ett personligt vin som med en minimal ton av brett kanske inte tilltalar alla.
|