Det är långt från Loire till Mendoza men här är i alla fall ett vin som uppvisar vissa likheter med det unika originalet. Avtrycket i munnen är svalt och fräscht om än aningens frukt- och eksött (det ska sägas att vi är rätt känsliga för sånt). Tanninerna är närvarande men väldigt medgörliga (knappast robusta som producenten menar). Frukten är rik och generös med svarta vinbär och halvmogna björnbär. Till detta adderas lite mintig eukalyptus och grön örtighet. Eken är fint avlägsen/inarbetad och stör knappast. Med luft får vi ett riktigt trevligt vin en bit ifrån det vi brukar dricka. Gott.
Det är svårt med argentinsk Malbec. Å ena sidan borde man inte jämföra med Malbec från sydvästra Frankrike, å andra sidan är jämförelsen oundviklig. Det handlar i slutändan om tycke och smak vilken stil man gillar. Det här tätt, rödsvarta vinet har med sin tunga, mörka, sötfruktiga doft med russin, tobak, kryddor, örter och lätta blommighet mycket lite att göra med sin kompis från denna sidan pölen. Smaken bekräftar nya världenstilen genom sötfruktighet och extraherad fyllighet. Smakupplevelsen är visserligen komplex och nyansrik med plommon, körsbär, russin, blommighet och tobak men samtidigt lite klumpig och baktung. Som sagt var, här handlar det om tycke och smak och faller man för det här uttrycket så är det här säkert ett otroligt gott, välgjort och snudd på stort vin. Vi andra som är mer konservativa i vårt vindrickande återvänder ännu en gång hem till trygga Malbecmarker.
Tät, röd färg med tegelkant. Utvecklad, nyanserad doft med lakrits, peppar, mintchoklad, ceder, läder och häst mot en djupt blåfruktig botten. Smaken är utvecklad i ekig, småtung och söt stil med russin, choklad, höstlöv och sälta. Drickfärdig och småkomplex smak där ek och alkohol tar lite för stor plats (vilket säkert kan tilltala många).