Röda viner
Så otroligt lättklunkat att vi får kika på våra tidigare notater av samma vin. Och visst finns det en liten sötma som vore det en Beaujolais i ett någon varmare klimat. Men det stör oss absolut inte i det här sammanhanget. Det är bärigt och saftigt för hela slanten. Lite av höstens vin rentav.
Nyligen provat och upplevelsen är liknande. Det som skiljer är att vi denna gång uppfattar en liten men tydlig sötma i smaken. Inget som stör men annorlunda. En naturlig, brettig känsla är också nytt vilket adderar intresse. Annars en lätt och saftig munkänsla men ändå välstrukturerat genom läskande syror och närvarande tanniner. Vi hittar en bärighet som pendlar mellan det röda och det blå. Vi landar mer i blåbär än i hallon även om båda är framträdande. Lite kvistar och blad från bären är också närvarande. Småkryddigt och -örtigt genom salvia och svartpeppar men den mjuka, fräscha fruktigheten står ändå i centrum.
Lätt och saftig munkänsla men ändå välstrukturerat genom läskande syror och närvarande tanniner. Vi hittar en bärighet som pendlar mellan det röda och det blå. Vi landar mer i blåbär än i hallon även om båda är framträdande. Lite kvistar och blad från bären är också närvarande. Småkryddigt och -örtigt genom salvia och svartpeppar men den mjuka, fräscha fruktigheten står ändå i centrum. Ett kanonvin helt klart som inte kommer bli sämre av några års lagring.
Här den för oss nya bekantskapen Frappato blandad med Nerello Mascalese. Vi får ett rejält stallbesök till en början. Sedan en stor kartong Engelsk lakritskonfekt. Frukten är soligt sötmogen. En liten blyertspenna dyker upp på vägen, och vi tolkar det som mineralitet, innan den typiskt italienska körsbärskärnan stramar upp bygget. Lite rustikt och svingott. En randanmärkning för den lite eldiga munkänslan som kan bero på en varm årgång. Men det är inte något vi bryr oss om. Så dags är flaskan slut. PS. Kanske världens snyggaste retrotetikett.
Vi är alltjämt nybörjare på det här med helt osvavlade viner. Det som kallas naturviner. Och hela den biten. Men vi börjar få grepp om vissa karaktärsdrag som ändå kan sägas vara en gemensam nämnare. Vi får här rostigt brunnsvatten och äppelcidervinäger. Just sånt som vi känt i många röda naturviner. Det går dock aldrig till överdrift. Eller så börjar vi vänja oss. Vi får också en enorm friskhet och en syra som griper tag. Och frukten är åt det syrliga hållet med tranbär och körsbär. Ger man lite tid åt vinet belönas man med lätt florala övertoner. Lite blyertspenna stramar upp. Vinet är sammanfattningsvis lätt, mycket friskt, knastertorrt och komplext. Och gott. Stark rekommendation.
Röd, lite genomskinlig färg. Kokt, örtigt grön, inte helt angenäm doft med inslag av kaffe och choklad. Kokt, jordig, grön doft med inslag av röda och mörka bär, russin, läder och burktomat. Känns gammal, trött och unken. Vi skyller på årgången.
Roséviner
Fruktigt och friskt med viss sötma i avslutet. Rent och fräscht med enkla nyanser av blodapelsin, smultron och mjuka örter. Gott välkylt men inte mycket att orda om.