Senaste:

Artikelarkiv

Nya handelsvägar

Alla med ett någorlunda intresse av att utforska vinets magiska värld kommer till slut till insikten att Systembolagets sortiment i mångt och mycket är förlegat, likriktat och allmänt tråkigt. Visst, det finns ett beställningssortiment med en hel del godbitar och det kommer tillfälliga släpp som piggar upp i hyllorna men i övrigt är det svårt att inspireras och bli nyfiken. Tur då att det numer är lätt som en plätt att få hem spännande viner direkt till dörren. Inom lagens ramar dessutom. Vi vill tipsa om några importörer som vi har stött på och som vi gillar.

Caviste

Caviste (www.caviste.se) släpper med jämna mellanrum vinlådor, oftast om sex flaskor från en och samma producent. Produktionen brukar vara småskalig och vinerna karaktärsfulla. Lådorna packas hos producenten och levereras direkt hem till dörren utan mellanhänder. Vi har nog aldrig blivit besvikna på ett vin från Caviste. Här gäller det dock att hänga på låset, lådorna tar slut ganska omgående, ofta samma dag. Champagnerna hoppar vi över men Borgognelådor köper vi direkt, Domaine Goisot till exempel.

Terroirviner

Terroirviner (www.terroirviner.com) har sin utgångspunkt i Alsace men säljer även viner från andra distrikt i Frankrike. Det handlar ofta om små producenter med begränsat antal flaskor. Man kan plocka fritt ur sortimentet men det finns också färdiga lådor. Vid nya lanseringar får man en ganska generös rabatt på de nya vinerna. Det vi hitills har provat är ärliga viner med tydlig ursprungsstämpel, exempelvis Nicolas Zusslin från Alsace.

Gaston

Gaston (http://gastonvin.se) erbjuder egensinniga viner från kända adresser i Frankrike men också från lite mer udda ursprung i östeuropa och Spanien. Vi har provat en del viner från Montsant men också från Ungern och Slovenien som vi har tyckt mycket om. Fast leveranskostnad oavsett storlek på ordern är ett plus.

[Bordsvinet 2017-09-25]

Sex viner du alltid bör ha hemma

Nio av tio listor skulle säkert innehålla något bubbel, men smaken är ju som baken. Och i morgon kan vi tycka helt annorlunda. Det viktigaste är ändå att det finns vin hemma.

Det klassiska röda

Här framstår vi såklart som stockkonservativa. Men en traditionell röd Bordeaux är lite av normvinet som alla viner mäts mot. Och med röd Bordeaux hemma är vilken söndagsmiddag som helst i hamn. Dessutom är vintypen så allmängiltig att mostrar och fastrar på besök kommer att gilla det; det är tryggt, stabilt och odramatiskt. En annan fördel är lagringsdugligheten. Du kan alltså bunkra och vinet kommer att hålla minst ett decennium även i lägre prisklasser. Så om du bara har ett vin hemma får det gärna vara en röd Bordeaux.

Det lätta röda

Som en kontrast och komplement till den fylligare och traditionsbundna röda kan en lätt Beaujolais vara på sin plats. Trenden i vinvärlden går mot lättklunkade och oekade viner, och du vill ju visa att du hänger med när vinkonnässören kommer på besök. Då poppar du med fördel en naturvinsfrisk Bojo. En annan fördel är att prisbilden fortfarande ligger betydligt under släktingarna från övriga Bourgogne.

Det feta vita

Bland de feta vita står ju Bourgogne som måttstock. Men vi går gärna till Ungern och Tokaj när vi vill ha ett fylligt och mäktigt vitt vin. Druvbasen domineras i regel av Furmint och vinerna är mer eller mindre ekade. Men alltid betydligt skönare prissatta än de franska motsvarigheterna.

Det friska vita

Ett lätt och syrarikt vitt vin sköter jobbet som aperitif eller när maten är lätt och elegant. Vi har ett nymornat intresse för de spanska vinerna i den här skolan så rekommendationen blir att ha en Rias Baixas i kylen. Druvan heter Albariño och paletten innehåller ofta persika med lite oljig fetma. Vill man mer sprits och stenfrukt fungerar en Vinho Verde från Portugal utmärkt. Druvan stavas då Alvarinho.

Det tyska vinet

Riesling är lika oundviklig som livsnödvändig för vinälskaren. Druvan finns i många olika vintyper från knastertorrt till sötaste sött. Vi går gärna till Mosel. Spätlese-predikatet är en användbar nivå. Då får man ett vin som har friskhet och sötma, och ofta en spännande garagearom, samt funkar till balkonghänget likväl som till thaimaten. Moselrieslingen kan i regel långlagras.

Det sista vinet

Det sista vinet efter en middag ska ju vara det bästa. Och när vi pratar om det bästa hamnar vi ofta i Tokaj. Vi får då sötma, syra och botrytis. En bra 5-puttonyos Tokajer kan få tyst på det pratigaste sällskap; sinnena fokuseras gärna på ren njutning. Den funkar till en rad desserter men rekommenderas att få stå på egna ben. Och fortfarande ligger prisbilden inom det anständiga.

Nio av tio listor skulle säkert innehålla något bubbel, men smaken är ju som baken. Och i morgon kan vi tycka helt annorlunda. Det viktigaste är ändå att det finns vin hemma.

[Bordsvinet 2017-08-27]

En hemkomst

Produktionen är så liten att vinerna inte säljs utanför vingården. Maten lagades i grytor i köket där vi satt och engelskkunskaperna hos producenten var obefintliga.

Så har delar av Bordsvinet varit på resa. Den här gången bar det av till Budapest och termiska bad, men även en hel del goda viner. Många gamla bekanta återsågs i glasen. Det var Gere, Bock, Tiffán och Vylyan, för att nämna några. På det hela taget är det härligt, och för svensken alltid lika uppseendeväckande, när man kan köpa vin på glas eller flaska ute på lokal utan att känna sig lurad. Priserna på restaurang skiljer sig inte mycket från de i butikerna och vinlistorna är fokuserade på de inhemska vinerna.

Bordsvinets utsände hann även med en liten vintripp till den från Budapest sett närliggande vinregionen Etyek-Buda. Regionen är den svalaste i Ungern och friska vita viner signumet. Producenterna är små och få viner exporteras. Två vingårdsbesök, hemlagad lunch och åtta viner samt upphämtning och avlämning på hotellet ingick det förbokade arrangemanget.

Det första stoppet var hos Etyeki Kúria Winery. En toppmodern anläggning och den största producenten i regionen. Vi fick prova några av deras vita viner som odlas på vingården. Deras Chardonnay stack ut med fin krämig balans och sköna burgundiska vibbar. Vi fick även en Beaujolais-lik Primor Red som var riktigt god i all enkelhet, det är ju inne med Bojo-style. Druvorna till vinet var hämtade från Sopron-regionen. Etyekis viner finns att köpa på bolis via Vinbistro Stockholm.

Det andra stoppet var en ren kontrast. Vi hamnade bokstavligt talat hemma hos en liten pytteproducent med hopplöst namn. Buzál-Mórocza Winery and Guesthouse. Det bjöds Zenith, Szurkebarat, Pinot-rosé och en helt hygglig Chardonnay som doftade jasmin. Produktionen är så liten att vinerna inte säljs utanför vingården. Maten lagades i grytor i köket där vi satt och engelskkunskaperna hos producenten var obefintliga.

Budapest är definitivt värt fler besök, och vinerna vi lärt oss älska finns överallt till rimlig peng. För Bordsvinets räkning inhandlades en flaska tokajer. Vi pratar här om Szepsy Aszú 6 puttonyos av årgång 2008. Ofta omtalat som ett av världens bästa viner. Bara det bästa är gott nog. Lagringspotentialen är bortom Bordsvinets horisont.

[Bordsvinet 2017-05-26]

Vin på film

Vin på film. Kan det vara något? Javisst. Och så här i påsktider vill Bordsvinet passa på att tipsa om några filmer med vinet i fokus.

Red Obsession (2013) – Hur dyrt blev dyrare än dyrt (Betyg 1/5)

Red Obsession beskriver hur dyrt blev dyrare än dyrt. Då pratar vi om viner från Bordeaux toppklassade slott. Vi får följa med in på toppslotten i Bordeaux och vi får höra några av världens mest namnkunniga vinkännare uttala sig. Det hela spinner kring toppårgångarna 2009 och 2010 varpå prisbilden för röd Bordeaux eskalerade bortom det greppbara.

Filmen börjar intressant och man förväntar sig en fördjupad inblick i Bordeauxslotten och vinframställningen. Men det glider snart över i den rent kommersiella aspekten av vinindustrin. Det är i och för sig inte alls ointressant. Tvärtom. Som utomstående vinintresserad kan man både häpna och förfasas.

Problemet med dokumentären börjar när den ska beskriva roten till det onda och ger sig på konsumtionsmönster utifrån ett, ja faktiskt, rasistiskt perspektiv. Där faller trovärdigheten. Allt är de nyrika kinesernas fel. De förstår sig inte på vin, och de trissar upp efterfrågan och därmed priserna enbart för att de ser vinerna som en statussymbol. Som om det inte skulle vara fallet i andra delar av världen.

Det hela blir totalt onyanserat och det som kunde ha blivit en intressant film om vinbranschen med dess olika inblandade parter landar platt. Om ni ändå vill se filmen rekommenderar vi att ni ser filmen med ett glas cabernet franc från Loire i handen. Varför inte Breton Beaumont från Domaine Catherine & Pierre Breton?

Barolo Boys (2014) – Revolutionens rockstjärnor (Betyg 5/5)

Låga skördeuttag, kortare macerationstid, och ny ek. Samt marknadsföring. Där har ni revolutionsreceptet som den nya generationen vinmakare i Barolo satte på pränt någonstans när 80-tal gick över i 90-tal. Man skulle inte behöva vänta 30 år på att de kärva vinerna skulle bli drickbara. Man skulle dessutom tala om för världen att man fanns. Receptet sammanföll lämpligt nog med den nya smak för vin som Robert Parker förespråkade. Succén var given!

Filmen handlar i det stora perspektivet om en generations kamp för förändring mot sin föräldrageneration. Det är ju film och tillspetsat och målat med breda penseldrag, men även berättat på ett kärleksfullt sätt och för vinnörden finns oräkneliga små guldkorn i den stora berättelsen. Särskilt de gamla klippen från dåtiden är rent filmgodis. Utan att spoila alltför mycket är det ren rock & roll att se klippet på Barolo Boysens USA-turné.

Nu 30 år senare är bilden inte lika glasklart polariserad. Idag går trenden mot mindre ny ek, vi vill ha viner så som de gjordes på Hedenhös tid, vi vill ha autentiska viner. Så den stora berättelsens slutpunkt blir att det inte finns någon slutpunkt. Allting förändras ständigt. Njut av filmen med en Barolo i glaset, givetvis. Kanske La Serra från Voerzio?

[Bordsvinet 2017-04-13]

Ett långt farväl

Kanske kommer vi aldrig helt att klippa banden men det kommer att bli allt glesare mellan våra möten. Det har varit ett långt farväl men nu är det dags att gå vidare.

Du var en stöddig typ när vi träffades. Hård och kantig och allmänt vresig. Vi gillade de sidorna hos dig eftersom de utmanade oss. Vi tvingades tänka om, tänka nytt. Du förändrade vår syn på världen. Du var inte mjuk, snäll och medgörlig som de andra. En rebell.

Vi bestämde oss för att respektera dig för vad du var, att inte låta din tjurighet förstöra vänskapen. Du kunde inte bry dig mindre, vänskapen var inte besvarad. Vi tvekade. Vi började tröttna på dina attitydproblem. Kanske skulle du mjukna med tiden? Kanske kunde vi få dig på andra tankar?

Vi försökte förändra dig. Vi gav dig tid. Lång tid. Men vi började också ifrågasätta dig. Vi ställde krav på dig; bli en annan, något nytt, lite mer som de andra. Du lyssnade inte, slöt dig alltmer och vägrade all form av likriktning.

Ett fåtal gånger har vi kommit överrens. Ett fåtal gånger har du öppnat upp dig och bjudit på dig själv. Vi hade hoppats på fler sådana tillfällen men det är alltid på dina villkor. Du gör som du behagar.

Du finns fortfarande med oss men nu dikterar vi villkoren. Vi kontaktar dig. Vi går därifrån om du är tvär. Kanske kommer vi aldrig helt att klippa banden men det kommer att bli allt glesare mellan våra möten.

Det har varit ett långt farväl men nu är det dags att gå vidare. Tannat, käre vän, hej då.

[Bordsvinet 2017-04-03]

Ett Bordsvins uppväxt

Bordsvinet gör att unikt undantag från principen att inte ge intervjuer. Och likt Zlatan ställer Bordsvinet själv frågorna.

Vem är Bordsvinet?

Vi är en handfull vinintresserade vänner som gillar att dricka vin, och att katalogisera vad vi dricker.

Hur började vinintresset?

Det smög sig på oss för snart 15 år sedan. Intresset började helt enkelt med att överhuvudtaget reflektera över vad som fanns i glaset. Sedan gick det som för så många andra snabbt utför, eller hur man ska uttrycka det. Nästa steg var att ställa upp flera viner och jämföra dem, och börja skriva notater och betyg. Det vanliga var att någon ställde upp vinerna blint för övriga. Det var mycket smusslande och hemlighetsmakeri. En annan starkt bidragande orsak till att intresset stegrades var att vi även deltog i vinkurser och gjorde vinresor.

Vart åkte ni?

Den första vinresan gick till Ungern som en del av en vinkurs. Det första vingårdsbesöket var hos Istvan Szepsy i Tokaj. Vi gick alltså ut hårt. Vi förstod först efteråt hur stort det var. Det är svårt att toppa.

Vilket är det konstigaste vindistrikt ni besökt?

Några vingårdsbesök i North Carolina har varit lite underliga. Anläggningarna var så vitt vi kan bedöma tipp topp med påkostad och modern utrustning. Men vinerna smakade ändå minst sagt tveksamt. Kanske var det för att våra smaklökar var felaktigt inställda för deras viner. Svårt att vänja sig vid Scuppernong. Annars är vi öppna för all mångfald i vinvärlden.

Har ni några favoritresmål?

Av de vinområden vi har besökt måste vi nog lyfta fram Tokaj, Mosel och Douro. Det är viner vi alltid återvänder till och som ligger oss extra varmt om hjärtat. Det adderar verkligen något extra till vinet när man själv har varit där och sett vingården där vindruvorna växer, och kanske rentav pratat med vinmakaren. Ett framtida drömresmål är Loire. Både för vinerna och miljön. Det verkar fint.

Hur har intresset utvecklats?

Det har väl gått gradvis, främst har resmålen i regel varit vinrelaterade, och sedan har ju prisbilden på inköpen stegrats. Samtidigt är intresset lite mer avslappnat och njutningsorienterat nuförtiden. Vi kanske inte inleder middagen med 15 minuters tystnad för att analysera detaljer som klarhet i färg eller exakt hur många nyanser av stall vi kan förnimma. Vinet ska ju drickas. Men visst, det är ju fortfarande precis lika kul om man lyckas pricka in rätt vin i en blindprovning. Eller att höra de andras spekulationer om man själv ställt fram ett obskyrt vin från Brasilien.

Hur uttrycker sig vinintresset idag?

Det är nog starkare än någonsin. Och kanske bredare. Det beställs mer viner på nätet, det köps nya vinböcker och vi följer även trenderna på nätet. Det finns ju en stor community av vinintresserade vinvänner att följa på till exempel Instagram.

Tack för intervjun.

Tack själv.

[Bordsvinet 2017-03-18]